What part of the Motherland are you from?

-Oh no, Im from Sweden
-Really? You sound British.

Så ska det låta. Så vinner man Martin Ingvarssons hjärta.

Förresten har UBC varit stängt idag. Det har snöat enorma mängder de två senaste dagarna och i natt gav ledningarna till campus upp. I morse när jag vakande var det femton grader, bäcksvart och tyst som i graven. Alla klasser har varit inställda och träd blockar huvudvägen ner mot stan. Campus är isolerat. En lite konstig känsla.

Utanför fönstret är det minus sex grader. I bergen någon mil härifrån är det minus trettitvå!

Jag lyfter på hatten. Vancouver är värst.

Underjorden är öken

Och snowboard är great. Idag har varit en alldeles utomordentlig dag. Fördelen med att det har regnat kopiöst de senaste veckorna är att motsvarande mängd snö har fallit i bergen. I Whistler skall det enligt uppgift vara tre och en halv meter snö och därmed mer än tvåhundra nedfarter öppna. Tyvärr har jag inte haft tid att åka dit än men idag har jag fått ett smakprov i Cypress Mountain, cirka trettio minuter utanför stan. Det var helt fantastiskt. Morgonen bjöd på strålande sol från klarblå himmel, några minusgrader i bergen och nyfallen klarvit snö. Vyerna med snöklädda berg, djupa fjordar och dessutom utsikt över Vancouver var som vanligt enastående.
Det är en trött men glad och rosenkindad Martin Ingvarsson som säger godnatt redan klockan tio.
Imorgon väntar plugg. Och underjorden.

Det är tid för mig att gå under jorden.

Tre uppsatser inne om en vecka. En assignment till på torsdag. En assigment om två veckor. Finals den 5:e, 6:e, 7:e, 12:e och 15:e december. Kanske är det för att jag är här men jag upplever UBC som mycket mer krävande än vad jag är van vid. Jag har nog aldrig förut haft så mycket att göra. Det är tid för mig att gå under jorden.

Morot med stort M: Jag kommer att fira jul och åka snowboard under tio dagar i Nelson i Klippiga bergen.

Vi ses på andra sidan 15:e december.

Storfot lever

Äntligen är det över...
hemska halloween.

Det börjar nästan bli en trend men återigen måste jag dock kapitulera och motvilligt erkänna att det var faktist ganska trevligt. Kanske är det så att jag sakta sakta börjar bli vuxen. Kanske är det så att jag börjar förlora karaktär. Saknar vuxna karaktär? Antagligen.
Det finns i alla fall en anledning till varför man firar halloween och det heter höstmörker. När det har regnat tre dagar i streck och hela British Columbia dränks lika mycket av mörker som av vatten är det inte utan att man önskar pumporna tillbaka. Återigen visar också Canada upp sina extrema ambivalens i sin relation till det stora landet i söder. Det absolut lättaste sättet att förolämpa en canuck på är att kalla denne för amerikan. Samtidigt sväljer canadensarna de amerikanska traditionerna med hull och hår. Hela förra veckan var en enda stor uppvisning i kostymkonst; fyrans busschaufför har stor peruk och på safeways expedieras jag av stålmannen.

Enligt the Bigfoot Field Researcher organisation har storfot siktats 82 gånger i British Columbia, den senaste gången i augusti 2006. Jag antar att det gäller att hålla sig vaken om man ska se en yeti för ännu har jag inte sett tillsstymmelsen av några stora fötter. Kanske håller de till lite längre upp i bergen. Jag vet inte.

Låt oss dock inte misströsta för det utan låt oss svinga lite pingviner istället
Den ultimata avkopplingen: http://www.ebaumsworld.com/penguinswing.html

Gör ett försök och posta resultatet i dagboken. Vinnaren får en skvätt lönnsirap och en liter olja från Alberta.