Storfot lever

Äntligen är det över...
hemska halloween.

Det börjar nästan bli en trend men återigen måste jag dock kapitulera och motvilligt erkänna att det var faktist ganska trevligt. Kanske är det så att jag sakta sakta börjar bli vuxen. Kanske är det så att jag börjar förlora karaktär. Saknar vuxna karaktär? Antagligen.
Det finns i alla fall en anledning till varför man firar halloween och det heter höstmörker. När det har regnat tre dagar i streck och hela British Columbia dränks lika mycket av mörker som av vatten är det inte utan att man önskar pumporna tillbaka. Återigen visar också Canada upp sina extrema ambivalens i sin relation till det stora landet i söder. Det absolut lättaste sättet att förolämpa en canuck på är att kalla denne för amerikan. Samtidigt sväljer canadensarna de amerikanska traditionerna med hull och hår. Hela förra veckan var en enda stor uppvisning i kostymkonst; fyrans busschaufför har stor peruk och på safeways expedieras jag av stålmannen.

Enligt the Bigfoot Field Researcher organisation har storfot siktats 82 gånger i British Columbia, den senaste gången i augusti 2006. Jag antar att det gäller att hålla sig vaken om man ska se en yeti för ännu har jag inte sett tillsstymmelsen av några stora fötter. Kanske håller de till lite längre upp i bergen. Jag vet inte.

Låt oss dock inte misströsta för det utan låt oss svinga lite pingviner istället
Den ultimata avkopplingen: http://www.ebaumsworld.com/penguinswing.html

Gör ett försök och posta resultatet i dagboken. Vinnaren får en skvätt lönnsirap och en liter olja från Alberta.