Hupp, vi glömde hatten.

Idag har jag fått le i mjugg. Mellan skolan och fairview finns en byggarbetsplats som bevakas av de duktiga vakterna på campus security. När jag idag passerar byggarbetsplatsen på väg hem från skolan ser jag två vakter som till sina vaktkostymer båda har stort talibanskägg och till det en stor turban på huvudet. Kanske inte hekt PK men jag kan inte låta bli att tänka att det är två terrorister med fiffig förklädnad MEN som gjort det fatala misstaget att glömma turbanerna! Ungefär som när vanheden glömmer sina sneakers på när han utklädd till dykare skall sno den svarta väskan i "Jönssonligan dyker upp igen", ni vet? Hemskt roligt. Hemskt komisk syn. Men faktist inte helt förvånande i Vancouver. Jag tycker mig kunna se en större öppenhet mot minoriteter. Åtminstone talas det mycket om ökade rättigheter för first nations people (även om i verkligheten mer än ett fåtal drunkies har ett misstänkt indianskt utseende) och uniformerad personal ses ganska ofta med turban. Till det ger faktist UBC, i vissa sammanhang, förtur till aboriginer.

Uppdatering 1: Jag kommer med största sannolikhet att flytta till Montreal i januari.
Uppdatering 2: Två hobbitar kommer på besök efter jul och firar nyår med sin son i Vancouver

Korrektion: Den charmerande brittiske gentlemannen Campbell Sharman är inte alls britt utan kommer från Australien. Jag känner mig lurad, besviken och bedragen. Nog har jag väl undrat varför han alltid använder Australien som jämförande exempel. Nog har jag väl funderat över varför halva litteraturlistan innefattar källor från Australien. Nog har jag väl tyckt att dialekten är något underlig för att vara brittisk. Men det här. Suck. Hans fru har dock jobbat i England!

I feel alive.

Efter en vecka av kurvor, kurvor, kurvor, fiscal federalism och John A MacDonald känns helgen som en befrielse. Skolan är ganska tuff just nu. Jag läser fler kurser än jag borde och är helt slut när jag kommer hem på kvällen.

Därför kom idag the Honey Lounge som en befrielse. Bland introverta pandamänniskor kunde jag ikväll för första gången på mycket länge frossa i indiehits blandat med the Clash och sex pistols. Underbart. Vilken befrielse. Släppa loss. Inte tänka.
Jag är alldeles för trött för att skriva.

Imorgon kommer hon dock. Afrikas drottning. Drottningen av Montreal.

Mr Ombudsman! Please have something from the smorgasbord

Det är inte utan viss stolthet som jag läser det här i Globe and Mail idag:

"Federal prisons discriminate against aboriginals: ombudsman

OTTAWA — The Canadian prison system is practising "systemic discrimination" against aboriginal offenders, says the federal ombudsman for inmates — a finding that his political masters in the Conservative government refuse to accept."

Federal ombudsman. Sicken svengelska.
Kanske inte så mycket av det här utan mer av andra anledningar har jag dock på senare tid upptäckt att Sverige kanske inte är en så liten aktör i världen som jag först hade trott. Nästan varje dag, nej det var en lögn, men de gånger jag läser i mina kursböcker nämns faktist Sverige på var och varannan sida. Framförallt och kanske föga förvånande i samband med socialdemokrati men även i andra sammanhang. Dessutom har jag bara en enda gång fått höra: -Ja, men det är väl där ni talar så många språk! (i Schweiz talar de italienska, franska, schweizertyska och ett litet litet skitspråk).

Om vi någon gång tycker att sisådär 200 år är alldeles för länge utan att starta krig bör vi nog däremot göra det i allians med japaner. Så fort jag nämner Sverige skiner de upp och säger: Ooooo llaaa Sweden. I wanna go there. Oooooo. Beatiful.
Dessutom finns det inte en enda chans att de säger nej om vi frågar.

Top-3...

Modelejon i Vancouver:
3. Henrik Sedin
2. Daniel Sedin
1. Henrik och Daniel Sedin

Top-3...

Kändisar från Vancouver:
3. Nelly Furtado
2. Pamela Andersson
1. Bryan Adams

Artister från Vancouver:
3. Hot Hot Heat
2. The New Pornographers
1. Bryan Adams

Lägst snygg/rik - ratio i Vancouver:
3. Henrik Sedin*
2. Daniel Sedin
1. Bryan Adams

*Henrik är två centimeter längre och kniper därför tredjeplatsen.

The stake out

Idag är jag lite trött. I helgen spisades det nämligen bergsexpedition medelst törstig och onödigt stor men ytterst komfortabel Dodge Caravan. Under parollen "Gas is cheap" gav vi oss iväg i gryningen och såg whistler (som ännu inte har fått se någon snö) och en liten charmig cowboy-håla som heter Pemberton. Vädret var som vanligt strålande vackert och vyerna fantastiska. Vi besökte en ranch som odlade massiva pumpor till Halloween, såg två höga vattenfall och gjorde småhiker ut i naturen. En lyckad helg med andra ord. Igår var jag som vanligt på Koerners, drack öl och producerade kryssribbor. Om det finns ett andra stadie av vardagslunk så har jag nog kommit in i den nu. Det händer inte lika mycket varje dag och allting är inte lika nytt och spännande. Det känns både bra och dåligt. Bra eftersom det är skönt med lite vardag. Dåligt eftersom man måste börja skapa det roliga själv. Min vän Charles skryter med att han har en spansklärare som både till utseende och rörelse är förvillande lik Cosmo Kramer. Det här låter ju förstås intressant så imorgon är det jag och Charles som stakear ut Kosmo a.k.a. Charles spanskalärare klockan fem i Buchanan. Det ska bli ytterst spännande.

En nyhet är att vår lägenhet numera har utrustats med en TV. Det innebär att jag kan se den ytterst nyanserade och välrenommerade nyhetskanalen CNN. Trodde jag. Bah. Igår visades ett inslag om att man nu en gång för alla slagit fast att män är smartare än kvinnor. Jaha tänkte jag. Intressant. Inslaget fortsatte och som slutkläm slog stjärnreportern fast att nu kunde vi alla pusta ut för nu har vi äntligen fått svar på frågan varför det är män som sitter på nästan samtliga topp-positioner i samhället (!) Ha ha. I Sverige skulle tittarombudsmannen satt både kaffe och kaka i vrångstrupen.

Nu ska jag gå till the village och skölja ner den kunskapen med lite kinamat.

Snyggt paddlat gossar

Nämen där är de ju; vinnarna av pilcher division i 2006 års Day of the longboat. Efter att ha paddlat in som fjärde lag i första heatet och näst sist i det andra (den sista kanoten sjönk som en sten i Burrard inlets stora vågor) stod det klart vem som hade tagit hem segern i pilcher division. Ja, eftersom vi var det manliga laget i vår division stod det faktist klart redan innan vi ens hade startat. Segerrusiga, yra av glädje och inte utan viss stolthet firade vi det med att paddla hem sistaplatsen även i finalen. Vann gjorde det slimmiga gänget med det framfusiga namnet "Short shorts and long paddles". Rackarns vad fyndigt.

Annars är det hemskt mycket att göra i skolan just nu. På torsdag ska två assignments vara inne, ytterligare en på fredag och onsdagen bjuder på terminens första mid-term. Det känns extra svårt eftersom jag inte har en aning om vad ett mid-term innebär men jag är säker på att den charmige Campbell Sharman gör en snällrättning på den stackars svenske utbytesstudenten. Annars börjar det också likna någon slags vardag här efter nästan fem veckor vid bergens fot. En normal vecka innehåller mycket plugg, kinamat i the village,simning med Rohan, några öl på Koerners pub och en hel del kryssribbor i fotbollsspelet på samma pub. Fortfarande är utelivet något av en besvikelse samtidigt som tendensen är att det är väldigt lätt att fastna på campus. Till helgen har vi dock planer på att hyra en bil och ta kustvägen upp till whistler mountain. Även om det ännu inte är någon snö skall vägen dit tydligen vara en upplevelse utöver det vanliga. Det låter alldeles förträffligt.