Two hobbits och en fullängdsman

Nu har de varit här. Och åkt. Det har dock varit en bra vecka med ett intensivt matprogram. I princip har dagarna gått ut på att medelst fötter eller bil hitta en anständig restaurang att fylla magsäcken på. Vi har hyrt bil och åkt till solskenskusten för att spisa burgare på en ensligt belägen krog. Vi har åkt till Whistler o för att titta på utsikten och till Pemberton för att smörja kråset. Vi har promenerat för att äta sushi. Vi har tagit bussen för att äta malaysiskt på broadway.
Mellan måltiderna har vi dock också hunnit med att besöka kanadas största akvarium beläget i stanley park och känt på testosteronet i matchen mellan edmonton oilers och vårt kära canucks. Stolt kunde vi konstatera att svenskarna totalt dominerade matchen, igen. Båda bröderna Sedin är grymt stora här och Markus Näslund är kung.
Nelson var också grymt. Vi hade svensk julmiddag på julaftonen och australiensisk barbecue på juldagen. "The white house lodge" som stället vi bodde på hette var ett litet hostel med endast tjugo bäddar så i princip blev det vår egen stuga när vi som mest upptog fjorton bäddar. Totalt fick vi åtta skiddagar på fantastisk torr och lätt snö. En dag hade vi trettio centimeter puder, vilket visade sig något för mycket för min bräda som visade en klar dragningskraft mot jordens innandöme. Mycket snö innanför skidglasögonen den dagen med andra ord.
Just nu sitter jag på the Beanery -ett cafe på fairview - och tittar ut. Jag har blivit förpassad till kökssoffan och det går rykten om att en holländare ska flytta in i mitt gamla rum. Det känns lite konstigt att någon annan ska ta min plats och börja hänga med jon, kin och garreth.
Det är dock dags för mig att lämna över. Under tiden jag suttit här har jag sett flera nya utbytesstudenter med enorma resväskor stanna till utanför cafet och entusisatiskt knäppa tre bilder på den gamla fasaden. På ett sätt känns det skönt. På ett annat sätt lite vemodigt.
På tisdag lyfter planet mot Montreal. Martin med franskt uttal gör entré.