I knew I loved you before I met you

Hej där! Nu är det nog dags att ge ett livstecken. Inte helt förvånande har det varit en hektisk första vecka med många nya intryck. Jag har i alla fall äntligen fått flytta in i mitt fina townhouse efter några dagar på en soffa och i hostelsängar. Delar huset med en engelsman som heter John och två kanadensare som jag ännu inte har träffat. Bästa möjliga utdelning alltså. Var ett tag lite rädd att jag skulle få koreaner till flatmates. Vancouver är ganska multikulturellt och en stor andel av utbytesstudenterna är sydkoreaner som är här för att läsa sig engelska. Inte mycket till konversation där alltså. Nu får jag till och med chansen att bevara det lilla som är kvar av min londonaccent. Jolly good!

I övrigt är Vancouver ungefär så vackert som jag hade föreställt mig och något av den perfekta staden. Vid Jeriko Beach och Spanish sand kan man leva surfingliv, köra stor bil med stor motor och ha barbecues. Lite californienkänsla alltså. Några minuter därifrån kan man avnjuta storstadsliv downtown och endast någon halvtimme därifrån kan man hika och åka skidor. Närvaron av berg och vatten samtidigt gör staden eller egentligen hela området kring Vancouver extremt vackert. UBC ligger lite utanför själva stadskärnan men ett stort campus gör att universitet är lite av en stad i sig själv. Vi har till och med en egen nudiststrand. Vad mer kan man önska sig? På wreck beach ( den heter så) kan man i princip köpa vad som helst men framförallt kan man få en känsla av naturlighet i stora boots, ryggsäck, hatt och ingenting mer. När jag var där valde jag dock att ha braxorna på.

Mitt första intryck av Vancouver är att folk här i allmänhet är hemskt vänliga och hjälpsamma. Stämningen är avslappnad men samtidigt får jag en känsla av att saker och ting skall ske på ett visst sätt. Lite av ett förmyndarsamhälle alltså. Till exempel skall polisen tydligen vara stenhård om man inte använder övergångsstället när man korsar gatan och det går rykten om 200 dollar i böter om man inte använder cykelhjälm. Jag är förstås cool och jaywalkar friskt men vi får se hur länge det håller.

Imorgon börjar skolan och det känns både bra och dåligt. Det är förstås lite läskigt men samtidigt skall det bli skönt att få träffa lite nytt folk. Jag skall läsa fem kurser men funderar på att droppa en om det blir för jobbigt. Man måste ju ha tid att hänga lite i Whistler mountains också. Nu orkar jag inte skriva mer. Känner att min litterära ådra har fått en liten törn. Ha det fint alla! Om några timmar skall jag och John till marknaden på granville island (ja marknaden ni vet). Bye.